Ah, utlänning? Jag förstod nästan det, Er klädsel är annorlunda och er brytning underlig.

Välkommen till Rodina, Moderlandet. Detta är allas vårt Imperium, det som bestått i hundratals, ja mer än tusen år.

Ser det inte särskilt Kejserligt ut, vårt Imperium? Det är sant, främling. I tre år har kriget pågått nu, ett krig som är större än något krig förr varit, större än alla andra krig Imperiet utkämpat förr tillsammans. Allierade? Jovisst, men våra fiender är starka, alldeles för starka. De har fler fabriker än oss och deras soldater har fler gevär, fler kulsprutor, fler kanoner, mer ammunition och bättre moral. Vad hjälper det då att vi har miljoner män? Det sägs att fienden till och med har flygande maskiner, men vad vet en gammal man som jag?

Var inte oförskämd, jag är inte senil än, även om det hår jag har kvar är grått. Ser jag mager ut? Det är inte så konstigt, matpriserna är skyhöga. Alltför många lantarbetare och bondsöner har kallats in i Armén för att strida för vårt Imperiums ära. Skördarna har varit dåliga och det har varit ännu värre med arbetare som kan bärga dem på landsbygden. Och varken lönerna eller min magra pension har gått upp. Maten kostar så tio gånger mer idag än för fyra år sedan. Det blir inte många Kreuzer över för en stackars gammal man.

Vore det inte för gikten skulle jag också arbeta borta i fabriken, den som ryker så där borta. Jo, det är hårt och slitsamt, men de får i alla fall fem Kozek om dagen, då kan man köpa sig bröd och kanske lite smör. Att som jag, leva på trettio Kozek i månaden, det är svårt. En råglimpa kostar två Kozek nu, såvida du inte känner bagaren. Då kan du få dem för femtio Kreuzer. Vasa? Vem det är i de fina kläderna och den stora buken som går där? Det är en Adelsman, förstår du. Nej, de svälter inte, de äter sin fina mat och dricker sin cognac var dag, och har ändå över till både fina palats och kläder. Där borta har du tidningsredaktören. Ja, han i den grå kostymen i grovt tyg, ja. Han är inte arbetare och inte Adelsman. Han svälter inte heller, men han spottar inte heller efter oss som svälter. Det sägs att han vill avsätta Kejsaren och ha något som han kallar "demokrati". Sådana tokerier! Men han är för välkänd för att Hemliga Polisen ska kunna ta honom. I alla fall innan han skriver något riktigt fult i sin tidning. Om jag läser den? Främling, Ni har höga tankar om mig, jag kan inte läsa. Jag hörde någon gång att det bara är en av tre som kan läsa i landet, lite fler här i staden, men ändå..

Hemliga Polisen, ja. Det är de som skyddar Adeln från de arbetare som inte längre tror på Prästerna och Patriarkerna när de predikar Guds himmelrike och överhetens pris. Vilka de arbetarna är? De kallar sig en massa olika och skriker och slåss en hel del, de flesta är bara banditer, men det finns några bland dem, några som läser böcker och har besökt utlandet och lyssnat till andra arbetare. De höjer röda fanor och manar till kamp mot Adeln. De talar om fred och frihet, om bröd och salt och om arbetets lön till arbetaren. De talar om att göra uppror! Nej du, jag var med för tjugo år sedan, då skördarna slog fel och folk var missnöjda. Då var det tal om uppror och strejker och om att bilda fackföreningar också, men sedan kom soldaterna med sablar och bajonetter. Uj, uj, uj, så många som dog. Fast nu är det ju fler som svälter, och kriget har varat länge. Det viskas här och där om att soldater rymmer från fronten, vägrar lyda order och lämnar sina kamrater i sticket..

Det är svåra tider, min vän från ett främmande land. Du gör klokast i att vara försiktig, för arbetare och bönder är arga och svälter, soldaterna är osäkra, adeln bevakar svartsjukt sina pengar och sin makt, polisen och domarna är korrupta, Kejsaren vill väl, må Gud hålla sin skyddande hand över honom, men det sägs att hovet bara låtsas utföra hans order, att de lurar honom. Det hjälper inte att det finns de där få, officerarna, tidningsmännen, fabrikörerna, bankirerna, tjänstemännen som vill förändra utan blod. Snart har bönder och arbetare fått nog, och då kommer adeln att dränka deras uppror i blod och allt blir vid det gamla, sanna mina ord... 

Vasa? Skulle kriget ändra på den saken? Ni kanske har rätt, min långväga vän...