Stanna där! Just det, stå still. Ja, det är meningen att ni inte ska kunna se mig, hur vet jag att ni inte är en agent för Hemliga Polisen? Inga ursäkter eller bortförklaringar! Varför är ni här? Ni vill veta mer om oss, vi som vill störta samhället, vi som ropar på bröd och fred till alla? Nåja, det kan väl inte skada.

Ni har kanske hört historien om arbetaren som slet hårt varje dag, gick i kyrkan och fostrade hederliga och goda barn, som försörjde sin familj och inte söp upp sin magra lön? Han, som nu på sin ålders höst inte längre kan arbeta, utan som försörjs av sina söner, så som han försörjde dem när de var små. Men ser du, hans tre söner kallades in till armén, där de alla, i samma regemente, 2:a Nordregementet "Guds Sköld" mejades ned av fiendens kulsprutor i ett vanvettigt och lönlöst anfall. Och den gamle arbetaren? Han frös ihjäl på gatan i vintras, då han blev slängd ifrån sin bostad då han inte kunde betala hyran. Mager och eländig var han, han hade svultit länge då, och förgråten och sorgsen, men han litade på Gud, Gud skulle minsann hjälpa honom! Han arbetade, var hederlig, bad till Gud och gjorde allt rätt, och ändå fick han frysa ihjäl i en gränd på sin ålders höst! Är det rätt? Nej, det finns ingen Gud, ingen Gud hade tillåtit något sådant, sanna mina ord! Gud, ära, trohet, lojalitet... Det är bara ord som överheten diktat upp att slänga i våra ansikten så att vi inte ska klaga på att våra barn svälter när de festar, på att vi fryser när de går i guldsärkar, på att vi dör när de sitter långt bort i trygghet, på att vi lider medan de skrattar!

Nej, kamrat, vi har fått nog! Vi lyssnar inte längre till de falska prästerna, de hycklande, korrumperade tjänstemännen eller de arroganta, svinaktiga adelsmännen. Vi är de revolutionära, och vi höjer den röda fanan och får överheten att darra med vår blotta mängd, när vi sjungandes kräver bröd, salt, fred, jämlikhet och frihet! De bleknar när de ser några exemplar av våra underjordiska tidningar, de darrar okontrollerat när vi samlas till demonstrationer, för de vet att vi är många, vi är starka och vi är upprörda! Snart kommer vi och vrider egendomarna de orättfärdigt stulit av oss alla ur deras händer! Det dröjer inte länge kamrat, inte länge alls. Det behövs bara att vi, några få, ställer till med tillräcklig oordning för att alla ska resa sig i kamp mot våra förtryckare, mot de som i århundraden under falska ord plågat oss och våra förfäder. Så kyss den röda fanan, lär dig Internationalen och var beredd, ty snart kommer vårt krav på fred, bröd, salt, frihet och jämlikhet!!